Ellen
Key (1849-1926) var från sin tidiga ungdom en
ivrig förkämpe för kvinnans emancipation. Mot
slutet av 1880-talet började hon emellertid att ifrågasätta
den samtida kvinnorörelsens emancipationskrav. Ellen
Key hade blivit starkt påverkad av Herbert Spencer och
menade att de feministiska jämlikhetssträvandena
stred mot den naturliga utvecklingen mot en högre civilisation
och på grund därav blivit orsak till att det uppstått
en reaktion i kvinnofrågan.
År 1896 utformade Ellen Key dessa idéer bl.a.
i föredraget Missbrukad kvinnokraft.
I stort gick dessa ut på att den urgamla arbetsdelningen
mellan män och kvinnor skulle bibehållas. Kvinnan
skulle ha hand om reproduktionen, d.v.s. föda och fostra
barnen och ägna sig åt alla de sysslor som var
förknippade med dessa funktioner såväl i hem
som i samhälle. Mannen skulle stå för den
andliga och materiella produktionen. Denna regel skulle gälla
generellt, men med frihet för s.k. undantagskvinnor att
ägna sig åt manliga områden.
Ellen Key kom bl.a. på grund av sina ståndpunkter
i en långvarig ideologisk konflikt med flera av samtidens
ledande feminister. I realiteten kom dock den borgerliga kvinnorörelsen
att i allt högre grad slå in på Ellen Keys
linje.
|
