Författarinnan Frida Stéenhoff
(1865-1945) debuterade 1896 med pjäsen "Lejonets
unge". Pjäsen kom ut i skriftlig form, men
spelades inte på någon teaterscen förrän
flera decennier senare med Holger Lövenadler i huvudrollen.
Frida Stéenhoff var en mycket kontroversiell författarinna,
förespråkande fri kärlek, födelsekontroll
och kvinnoemancipation. Hennes litterära produktion,
som består av teaterpjäser, romaner och debattskrifter,
är genomgående präglad av ett socialt patos.
Frida föddes och växte upp i en högborgerlig
och starkt religiös familj. Fadern, Bernhard Wadström,
var prinsessan Eugenies själasörjare. Genom sitt
äktenskap med läkaren Gotthilf Stéenhoff,
fick Frida inblick i arbetarklassens levnadsvillkor i Sundsvall,
där det nygifta paret bosatte sig i slutet av 1880-talet.
Frida Stéenhoff var beundrad i socialistiska och vissa
liberala kretsar, men hade inte den dåtida kvinnorörelsens
sympatier. Hennes idéer om fri kärlek och sexualitet
ansågs inte befrämja kvinnoemancipationen utan
snarare vrida den in i en felaktig riktning. Många
av Frida Stéenhoffs sexual- och socialpolitiska reformförslag
blev emellertid så småningom förankrade i
svensk lagstiftning.
• Läs
mer om Frida Steenhoff i min artikel ”Förmödrar.
Frida Steenhoff” i Kvinnovetenskaplig tidskrift nr 4
1982.
Se Verkförteckning
under fliken Publicerat.
|
